Imamens kunskap

Sheikh Mufid[1], må Gud vara hans själ barmhärtig, återberättar:

”Ma’mun var oerhört fäst vid Imam Jawad (frid vare med honom), och anledningen till det var att trots sin unga ålder hade han visat sig vara överlägsen gällande kunskap och visdom samt inom intellektuell litteratur. Det fanns ingen bland de lärda på den tiden som kunde mäta sig med Imamen. Det var på grund av det som han gav sin dotter Umm Fadhl till Imamen i äktenskap, och i sin tur tog Imamen med sig Umm Fadhl till Medina. Ma’mun ärade och respekterade honom mycket.

Det har återberättats från Rayyan ibn Shabib[2]:

”När Ma’mun ville gifta bort sin dotter Umm Fadhl till Abu Ja’far Muhammad ibn Ali (fvmh), nådde detta abbasiderna och kom som en dålig nyhet för dem då de trodde att Imam Jawad (fvmh) skulle få samma ställning som Imam Ridha (fvmh). Således började de arbeta emot att detta skulle ske och de familjemedlemmar som stod Ma’mun nära började säga till honom: ”Å de troendes mästare! Vid Gud, utför inte denna handling (att gifta bort din dotter till Imam Jawad)! Vi är rädda att vi kommer att förlora det styre som Gud har tilldelat oss, och att ditt beslut kommer leda till att vi ger ifrån oss denna klädsel av styre. Du känner till vår historia som har pågått från lång tid med denna familj och som pågår till nu. Du vet hur kaliferna innan dig har behandlat denna familj! Vi var bekymrade för hur du behandlade Imam Ridha, och Gud hjälpte oss med det. Gör oss inte bekymrade igen. Ändra din åsikt gällande Ridhas son (fvmh) och välj någon annan ur din egen familj som har kompetensen att bli din svärson.”

Ma’mun svarade dem:

”Det som inträffade mellan er och Abu Talibs[3] familj var ert egna fel. Om ni är rättvisa vet ni att de är mer lämpliga att leda ett muslimskt rike. Det som förfäderna utförde gentemot honom, var i själva verket ett sätt att klippa familjeband, något som jag söker skydd från hos Gud. Vid Gud, jag är inte ångerfylld att jag utsåg Imam Ridha (fvmh) till min efterträdare. Jag ville att han skulle acceptera detta och bli min påtänkta efterträdare men han accepterade inte det, trots att det är Guds bestämmelse och vilja. Men jag har valt Abu Ja’far Muhammad ibn Ali (fvmh) trots att han är ung, då han överträffar alla inom kunskap och överlägsenhet, något som i sig själv är överraskande. Jag tror på att det jag vet om honom kommer bli synligt för er så att ni ser att mitt val var rätt.”

De sade: ”Trots att denna unga pojke har överraskat och överträffat dig genom sina handlingar, är han inte mer än en ung pojke. Han har ingen insikt och kunskap, låt honom lära sig mer om religionen och få mer insikt, och efter det kan du göra vad du vill.”

Ma’mun svarade: ”Jag känner den här unga pojken mer än er! Han är från en ätt vars kunskapskälla är självaste Gud. En ätt vars kunskapsinspiration är Gud. Hans förfäder använder sig inte av felaktiga eller bristfälliga källor. Om ni vill, testa Abu Ja’far (fvmh) med allt jag beskrivit honom med, så att alla felaktigheter gentemot honom blir klara.”

De svarade: ”Å de troendes mästare! Vi accepterar ditt förslag om att fråga ut honom. Om han svarar rätt kommer vi inte protestera mot honom och din åsikt gällande honom kommer visa sig vara rätt. Men om han svarar fel kommer vi att förstå vad hans inre gömmer.”

Ma’mun sade: ”Varsågoda och håll i den här samlingen där ni frågar ut honom, när än ni är redo.”

De lämnade Ma’muns sällskap och valde Yahya ibn Aktham (som var den tidens stora domare) att fråga ut Imam Jawad (fvmh), och gav honom löftet att om Abu Ja’far inte kunde svara på hans frågor skulle de ge Yahya ibn Akhtam en stor summa pengar. Därefter återvände de till Ma’mun och sa till honom att välja en dag då de kunde samlas. Ma’mun valde en dag för dem alla att samlas, och den dagen valde de alla att samlas tillsammans med Yahya ibn Aktham. Ma’mun beordrade att det skulle placeras ut två stora kuddar och en bekväm plats för Abu Ja’far (fvmh) att sitta på.

Imam Jawad (fvmh) var då sju år och några månader. Imamen kom och satte sig på sin plats mellan de två kuddarna som hade placerats ut, och Yahya ibn Aktham valde att stå mittemot Imamen medan åskådarna satte sig på sina egna platser, och Ma’mun satte sig på kudden som var nära Imamens kudde. Yahya ibn Aktham vände sig mot Ma’mun och sade: ”Å de troende mästare, ger ni mig tillåtelse att ställa Abu Ja’far några frågor?”

Ma’mun sade: ”Fråga honom om tillåtelse!”

Yahya ibn Aktham vände sig mot Imamen och sade: ”Må jag offras för dig! Ger ni mig tillåtelse att ställa er några frågor?”, varpå Imamen svarade: ”Fråga mig om du vill.”

Yahya sade: ”Vad säger ni om en person som är i ihram och dödar ett byte?”

Imamen svarade: ”Dödades detta byte inom Masjid al-Haram[4] eller utanför? Var denna person kunnig eller okunnig om denna handling? Utförde han denna handling avsiktligt eller oavsiktligt? Var han en fri man eller slav? Var han ung eller gammal? Är det första gången som han har dödat eller har han utfört det flera gånger? Är bytet en fågel eller något annat än en fågel? Är bytet stort eller litet? Är jägaren ångerfull eller inte? Dödade han djuret på natten eller under dagen? Utförde han hajj eller umrah när han dödade djuret?”

Yahya ibn Aktham blev förvånad över Imamens svar, samt syntes hans oförmåga att besvara Imamen tydligt i hans ansikte, något som blev tydligt för åskådarna. Ma’mun sade: ”Tack vare Gud för denna välsignelse och det faktum att jag hade rätt.” Därefter vände han sig mot sina släktingar och sade: ”Förstår ni nu det som ni förnekade?” Därefter vände han sig mot Imam Jawad (fvmh) och sa: ”Å Abu Ja’far, läs äktenskapskontraktet.” Imamen svarade: ”Ja, de troendes mästare.”

Ma’mun sade till honom: ”Må jag offras för dig, läs äktenskapskontraktet mellan dig och min dotter, då jag är tillfredsställd med att ge min dotter Umm Fadhl till dig, även om mina släktingar är emot detta beslut.”

Abu Ja’far (fvmh) sade: ”Välsignad vare Gud och Hans välsignelser, och det finns ingen gud utom Gud. Må Gud skänka Sina välsignelser över Muhammed (Guds välsignelser vare med honom & hans familj) och hans heliga ätt, ledaren för alla skapelser, den utvalde bland hans ätt. En av Guds välsignelser är att Han har skapat äktenskapsbandet och gjort detta tillåtet för sina skapelser så att de kan avstå från det förbjudna, precis som Gud har sagt i den Heliga Koranen:

”OCH VÄLJ hustru eller man bland dem av er som är ensamstående och bland dem av era manliga eller kvinnliga slavar som är lämpade för äktenskap. Är de [som ert val faller på] fattiga skall Gud i Sin godhet sörja för deras [behov]; Gud når överallt, vet allt.”[5]

Muhammad ibn Ali ibn Musa, önskar att gifta sig med Umm Fadhl, dotter till Abdullah Ma’mun. Hennes hemgift är 500 dirham – precis som för hennes anmoder Fatima Zahra (fvmh) – som jag skänker till henne.”

Därefter vände Imamen sig om mot Mamun och sade: ”Å de troendes mästare! Det som har yttrats är sanningen, accepterar du hädanefter att göra henne till min fru?”

Ma’mun svarade: ”Ja, Abu Ja’far. Jag accepterar ditt äktenskap med min dotter Umm Fadhl. Accepterar du detta äktenskap?” Imamen svarade: ”Jag är nöjd och har accepterat detta äktenskap.” Därefter gav Ma’mun order om att de närvarande skulle sätta sig på sina platser.”

Rayyan återberättar:

”Tjänarna hämtade mat på ett stort silverfat, vars goda lukt fyllde platsen. Därefter lades dukar på golvet så att alla kunde börja äta, och det gavs utmärkelser till alla i förhållande till deras status. Därefter lämnade besökarna samlingen och endast ett fåtal speciella personer var kvar.

Ma’mun sade sedan till Imamen: ”Må jag offras för dig! Om det är möjligt, vänligen berätta och förklara för oss om denna fråga som ställdes till dig så att vi också kan lära oss och använda oss av din kunskap.”

Abu Ja’far (fvmh) sade: ”Om en person som utför hajj är utanför Masjid al-Haram, och om bytet är en stor fågel är hans straff att offra ett får. Men om han är i Masjid al-Haram är hans straff dubbelt. Om han dödat en liten kyckling utanför Masjid al-Haram, är hans straff att offra ett lamm som avvants från sin moders mjölk. Men om han dödat den inom Masjid al-Haram måste han offra ett lamm samt ge pengarna för kycklingen. Om hans byte var ett vilt djur som en zebra är hans straff att offra en ko. Om hans byte är en struts måste han offra en kamel. Om bytet är ett rådjur måste han offra ett får. Om ett av dessa byten dödats inom Masjid al-Haram, är hans straff dubbelt så mycket som de som utför hajj.

Om en person utfört en handling där han måste offra en kamel, och om han är i ihram för hajj, måste han offra kamelen i Mina[6]. Om han är i ihram för umra måste han offra kamelen i Mecka. Straffet för att ha dödat bytet är detsamma för en kunnig och okunnig. Om han avsiktligt jagat bytet har han gjort något förbjudet, och om han gjort det oavsiktligt har han inte begått något brott. En fri person måste betala för straffet själv, men en slavs straff måste betalas av hans mästare. En ung person ska inte betala för straffet, utan det är på den vuxnes axlar. En person som är ångerfull har räddat sig själv från straffet i livet härefter, men straffet väntar en person som inte är ångerfull i livet härefter.”

Efter att Ma’mun hört detta berömde han Imamen och sade: ”Bra sagt, å Abu Ja’far! Må Gud glädjas över dig!” Sedan vände sig Ma’mun om mot publiken som bestod av hans familjemedlemmar och sa: ”Finns det någon bland er som kan svara på denna fråga på detta sätt, och beskriva denna fråga på detta sätt?” Alla svarade: ”Vi svär vid Gud att det inte finns någon bland oss som kan göra det.”

Ma’mun sade därefter till dem: ”Denna familj och ätt är överlägsna i status bland alla skapelser. Sanningen är att ung ålder inte är något hinder för perfektion. Vet ni inte att den första personen som bjöds in till islam och som accepterade islam var de troendes mästare Ali ibn Abu Talib, som den på tiden enbart var tio år? Profeten bjöd heller inte in någon annan ung person till islam, och även Hassan och Hussein (frid vare med dem) var yngre än sex år när de gav trohetsed till Profeten, och Profeten ingick inte i trohetsed med något annat barn förutom dessa två. Vet ni inte vilka speciella egenskaper Gud har gett denna ätt? Det frö som fanns i den första bland dem, finns i den sista av dem.”

De sade: ”Å de troendes mästare, vi svär på att det du säger är sanning.” Därefter stod de upp och gick från samlingen.

Källa: ”Kitab al-Irshad” av Sheikh Mufid

[1] En shiamuslimsk lärd från 900-talet e.Kr (300-talet AH).

[2] En kompanjon till Imam Jawad (fvmh) och återberättare av hadither.

[3] Imam Alis (fvmh) far.

[4] Heliga moskén i Mecka.

[5] Bernström, Koranens budskap, 24:32.

[6] Område nära Mecka.